Georg Stoopendaal 1866-1953

Georg Vilhelm Stoopendaal född 13 december 1866 i Jönköping, död 27 januari 1953 i Björketorps församling, nuvarande Härryda kommun i Västergötland, var en svensk målare och tecknare.
Föräldrarna var galanterihandlaren, fabrikören och tapetmålaren Henrik Wilhelm Stoopendaal (1822 - 1896, född i Holland och hans maka Charlotte Amalia Pearl (1827–1902). De fick fem söner och fem döttrar. Utöver Georg blev två äldre bröder Henrik (1846 – 1902) och Ferdinand (1860 – 1930) samt systern Ebba (1870 – 1927) konstnärer. Alla tre emigrerade till USA. Henrik redan 1860, Ferdinand efter konstakademien där han ingick i ett kamratgäng med bl a Carl Larsson och Karl Nordström som bildade opponentrörelsen och sedan Konstnärsförbundet. Ebba gifte sig med konstnären Gustaf Otto Wilhelm Nordblom och blev snabbmålare bland guldgrävare i Klondyke på 1890-talet. Brodern Daniel (1853 – 1927) blev marinläkare och gifte sig med Jenny Nyström. Systern Wilhelmina (1863 - ?) gifte sig med friherren och målaren Fredrik von Saltza som även de emigrerade till USA.
Georg gifte sig 1899 med landskapsmålaren Anna Janzon (1866 – 1943). De fick sonen Wilhelm ”Mosse” (1901 – 1948) , med tiden också han vykortskonstnär och framför allt känd djurmålare.

Utbildning och karriär

Georg Stoopendaal genomgick ingen formell konstnärsutbildning, och brukar alltså anses vara autodidakt. Omgiven av konstnärer som bröder och andra släktingar djupt involverade i Opponentrörelsen och Konstnärsförbundet fick han säkert nycklarna till konstvärlden både i form av träning, kunskaper och kontakter därifrån.

Redan 1885 är han noterad som illustratör i Ny illustrerad tidning jämte tex Vicke Andrén. 1888 bidrar han till Nordiska Museets minnesskrift Runan ”tillsammans med flera av våra bästa yngre konstnärer” som Vicke Andrén, Jenny Nyström, Carl Larsson och Anna Gardell-Ericsson. Runt 1890 får han en rad uppdrag att illustrera böcker, ofta tillsammans med Jenny Nyström.

Detta sammanträffade med att den handgraverade träsnittsmetoden (xylografien) trängdes ut av kemigrafiska metoderna autotypi och fototypi som lockade till nya illustrerade editioner av populära svenska författares verk. Albert Bonnier gick djärvt över till kemigrafi i tex August BIanch’s samlade arbeten. ”Ny illustrerad tidning”, Sveriges då mest populära veckoblad, bytte också till kemigrafiska metoder, som möjliggjorde en inom journalistiken dittills okänd grad av facsimilering. Det kemigrafiska tontrycket (autotypien) tillåter som ett tämligen direkt återgivande av målningar. För illustratörsändamål föredrogs som original vanligen tuschlavering. För linjeteckningar i tusch erbjöd fototypien en närmast perfekt avbildning.

Vid det här laget hade Georg Stoopendaal fått ett visst anseende som lovande artist, vilket bl. a. visade sig i det att han — troligen på Nils Kreugers tillskyndan — invalts i tidens elitorganisation Konstnärsförbundet.

Men 1893 följde han lockropen från sina syskon och begav sig till USA där han kom att stanna i fem år. Där livnärde han sig på kommersiell tecknarverksamhet för populära magazines och tidningar. Hans krigiska äventyrshåg fick i den nya miljön fick rikliga tillfällen att utveckla sig. Hans tecknade reportage från kapplöpningsbanor var endast en inledning till de wild west-serier han utförde i svart-vitt och färger.

Under spansk-amerikanska kriget sändes han av en New York-tidning till Kuba som reporter och tecknare. Bevarade helsidor ur samtida magazines visar bataljscener, som i vildhet inte stod de Detaillska förebilderna efter. De vittna för övrigt om en mycket stor teknisk duktighet.
Den stora upplevelsen för honom här ute blev emellertid att se och studera cowboys och indianer ute i fältet. Om han fick sina första intryck av dem ute på prärien eller i någon av de wildwest shows, som på den tiden förekom i New York, framgår inte av hans egna anteckningar. Tydligen har han också haft tillfälle studera deras liv och krigiska upptåg ute i fria naturen. Som realistisk indianskildrare står Stoopendaal ensam i svensk konst.

1898 finna vi Stoopendaal åter bofast i Stockholm, där han följande år gifte sig med en ung målarinna, Helena Josefina Janzon. I detta äktenskap föddes en son Wilhelm Jakob (kallad Mosse), senare känd som djurmålare i Liljefors’ efterföljd.

Under 1900-talets första år söker han sig till smärre städer som Södertälje och Trosa, där en av hans bröder tidvis var bosatt. Från dessa perioder stamma ett stort antal utkantsbilder, som inte bara äga topografiskt intresse.
1908 flyttade han med familjen på allvar ner till svärföräldrarnas hemtrakt, skogsbygden mellan Göteborg och Borås: först till Härryda sedan till Rävlanda, där han avled 1953.

Georg och Anna Stoopendaal flyttade till Hindås 1921, då närmast från Härryda, och var verksamma där i många år. I Hindås bosatte de sig med sin son Wilhelm på fastigheten Elvhem, för att så småningom bosätta sig på Hindås gård.
Som konstnär har han främst utfört landskapsmålningar från Bohuslän och stilleben. Som tecknare publicerades han i Ny illustrerad tidning, en rad jultidningar och i USA 1893–1898. Han finns representerad på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.

Georg Stoopendaals vykort

Det tidigaste kortet jag hittat är troligen från 1904 med påskmotiv utgivna av Axel Eliassons konstförlag. Stockholm. 

Axel Eliassons Konstförlag

Korten i serien är ca 9x14 cm, alla utom ett i stående format. De saknar numrering. Sju har en tomte i motivet. Odelad adressida med Hasselbladsram.