Emelie von Walterstorff 1871 - 1948

Emelie Wilhelmina von Walterstorff var konstnär och textilforskare.

Emelie von Walterstorff föddes i Stockholm 19/10 1871 och avled 3/8 1948. Hennes föräldrar var den danskfödde grosshandlaren Waldemar von Walterstorff (1833 - 1899) och Emelie Olsén (1848 - 1871). Modern dog kort efter födseln och 1874 gifte fadern om sig med engelskfödda Agnes Sheard (1849 - 1949? dödförklarad mer än 100 år). Agnes hade redan 1895 öppnat en butik för skandinaviskt konsthantverk i London och stannade förmodligen kvar där utom räckhåll för svenska dödböcker.

Efter en tid i Lund återvände hon till Stockholm 1909 och delade hushåll med Ellen Wahlström (1871 - 1964).

Hon förblev ogift utan barn.

Hon ligger begraven på Norra begravningsplatsen i Solna.

Utbildning och karriär

Emelie von Walterstorff utbildade sig vid Tekniska skolan i Stockholm 1887 - 1893.

Därefter anställd vid Kulturhistoriska museet i Lund för att utföra teckningar till dess realkatalog och blev lärare i mönsterritning m. m. vid Tekniska skolan i Lund samma år där hennes intresse för textilhistoria väcktes.

År 1903 flyttade Emelie von Walterstorff till Stockholm och  började arbeta som tecknare på Nordiska museet. Mest känd är hon för sina akvareller och teckningar av svenska folkdräkter som återfinns i bland annat Per Gustaf Wistrands Svenska folkdräkter, 1907, och Gerda Cederbloms Svenska allmogedräkter, 1921. Hon har också utfört teckningarna av mästarstämplarna i Gustaf Upmarks Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, 1925.

Det var dock inom textilforskningen som Emelie von Walterstorff gjorde sina mest utmärkande insatser. Hon fick tidigt överta ansvaret för Nordiska museets textilsamling och 1925 publicerade hon planschverket Textilt bildverk som innehöll ett urval ur museets samlingar försedda sakkunniga kommentarer. Hon framträdde också som självständig forskare när hon genomförde den tekniska analysen av Gerumsmanteln. Hon kom därefter att anlitas för flera liknande avancerade undersökningar. Som hennes ur vetenskaplig synvinkel mest betydelsefulla arbete betraktas Svenska vävnadstekniker och mönstertyper. Kulturgeografisk undersökning, 1940.

Hon var styrelsemedlem i Handarbetets vänner till 1930.

När Nordiska museet firade 25-årsjubileum 1932 var hon en av fyra tjänstemän som hade varit med från starten. 

Pionjärinsatserna inom textilforskningen till trots blev hennes titel amanuens fram till pensionen från Nordiska museet år 1933.

Samma år tilldelades hon Litteris et Artibus, en svensk medalj utdelad av kungen för framstående konstnärliga insatser.

Emelie von Walterstorffs vykort

Hittills hittat en vykortsserie utgiven av Granbergs bestående av 24 numrerade kort troligen utgivna mitten av 1910-talet. De är vanligast opostade.

Troligen är de målade efter levande modeller i form av Skansens anställda som tjänstgjorde i folkdräkt och förväntades ställa upp för fotografering och avmålning som en del av tjänsten. Arthur Hazelius var också mycket noga med att Skansen/Nordiska museet skulle ha rättigheterna.

Det finns tidningsuppgifter på domar där tidigare Skansen-anställda har krävt ersättning från vykortsförläggare som använt foton av dem, men det har dömts till förläggarens fördel - det ingick i job

Spelmannen på första bilden, 6591, är Jonas Skoglund är  från Järvsö som med sin personlighet och nyckelharpa blev Skansen trogen i över 30 år.
Jonas föddes i Öje, Järvsö den andra november 1846. Vid fyra års ålder flyttade han till Tolfta i Tierp. Där utbildade han sig till skomakare samtidigt som han blev introducerad nyckelharpan av ett gäng spelmän från Tierp. Instrumentet och tog honom till Skansen i Stockholm och gjorde honom till odödlig spelman. Skoglund kunde leda stora konserter med Skansens spelmanslag, eller bara sitta på en sten någonstans i parken och gnida på sitt instrument.  I en intervju i Stockholmstidningen 1926 hyllades Jonas Skoglund.  Där berättade Jonas att han under sina 30 år på jobbet spelat för otaliga kungligheter och furstar. 1924 var det Världspostkongress och flera hundra internationella gäster besökte Skansen och lyssnade på Skoglunds toner. Jonas Skoglund avled i Tolfta sommaren 1931.