Isaac Hirsche Grünewald, född 2 september 1889 i Stockholm, död 22 maj 1946 vid en flygolycka nära Oslo, var en svensk målare, grafiker, vykortskonstnär, formgivare och konstpedagog.
Han var näst äldste son till antikhandlare Bärnhard Grünewald och Sofia Loew, född i Kejsardömet Ryssland. Isaac Grünewald var gift med Sigrid Hjertén 1911–1937 och Märta Grundell 1937–1946. Far till Torsten Rydberg, Iván Grünewald och Björn Grünewald.
Isaac Grünewald är begravd på judiska begravningsplatsen inom Stockholms norra begravningsplats i Solna.

Utbildning och karriär

Utbildad på Katarina läroverk och Södra Latin i Stockholm. Grünewald studerade på Konstnärsförbundets skola i Stockholm åren 1905–1908 med Karl Nordström som huvudlärare men också med Anders Zorn, Nils Kreuger och Richard Bergh.
Bland kurskamraterna var Leander Engström, Edward Hald, Einar Jolin, Einar Nerman och Arthur Percy.

Åren 1908–1911 studerade Isaac Grünewald vid Académie Matisse i Paris. Initiativet till bildandet av Académie Matisse i Paris togs 1908 av den svenske konstnären och författaren Carl Palme och där fick bland andra 40 svenska elever sin utbildning under Henri Matisses ledning. I sällskap hade Grünewald bland andra Sigrid Hjertén, Sigrun Steenhoff, Edward Hald och Einar Jolin.

Redan år 1907 bildades konstnärsgruppen De unga eller ”1909 års män” som upplöstes 1911 med främst medlemmar från Konstnärsförbundets 3:e målarskola. Gruppen utgjordes av bland annat konstnärerna Tor Bjurström, Arthur Percy, Birger Simonsson och Sigfrid Ullman där Simonsson var ledargestalten. Isaac Grünewald var förstås med från början och deltog i gruppens alla tre utställningar. Sigrid Hjertén var inte aktuell eftersom den bestod uteslutande av manliga konstnärer och hade skrivit in i sina stadgar att inga kvinnor fick bli medlemmar.

1909 gjorde gruppen en epokgörande utställning på Hallins konsthandel i Stockholm som ansågs vara modernismens genombrott i Sverige. De som medverkade på denna utställning brukar kallas 1909 års män.

De unga hade ytterligare två konstutställningar. Utställningen 1910 var den utställning som tog landets konstintresserade med storm. Sedan följde en 1911 som blev deras sista innan de upplöstes. Huvudsakligen ställdes måleri ut, men Ivar Johnsson ställde ut skulpturer, Artur Sahlén grafik samt Einar Nerman teckningar.

1911 gifte sig Grünewald med Sigrid Hjertén, som han var gift med åren 1911–1937. Han var far till Iván Grünewald. År 1936 avbröts Sigrid Hjerténs måleri av mental sjukdom.

Grünewald bildade gruppen De Åtta tillsammans med hustrun Sigrid och Nils Dardel 1912 med en uppmärksammad utställning på Salong Joël på Hamngatan 16 mitt emot Kungsträdgården i Stockholm som följd.

Grünewald intog från 1910 fram till sin död 1946 positionen som den första svenska moderniströrelsens ledande gestalt, och var sin konstnärsgenerations mest omdiskuterade och mest produktive företrädare. En kontroversiell position som även hänger samman med att han med sin invandrarbakgrund under framför allt 1910-talet stod som den främste måltavlan för den nationalromantiska reaktionen mot den nya och unga, Parisinspirerade, "osvenska" konsten.

1913 begav sig Isaac och Sigrid till Gränna där de tillbringar sommaren tillsammans med sonen Iván som fötts två år tidigare. Där hyr de en stuga av deras nära vän och konstnärskollega Leander Engström som hade flyttat dit under våren samma år.

Mycket av produktionen från Gränna ställdes ut på Baltiska utställningen 1914 där deras verk fortfarande kan ses på vykort från ”Futuristafdelningen”. På vykortet ses flera av Sigrid Hjerténs verk till höger, två av Leander Engströms motiv från Gränna syns på ömse sidor om dörren. Genom dörren anas fragment av Grünewalds skisser till tävlingen om utsmyckningen av vigselrummet i Stockholms som också ställdes ut på baltiska.

Grünewald var vid sidan av måleriet en flitig och provokativ skribent, föredragshållare och debattör. Några av 1910- och 1920-talens stora kontroverser inom svensk konst kretsade kring Grünewald, såsom hans omdebatterade och i slutändan refuserade förslag 1913–1914 till utsmyckningen av vigselrummet i det nybyggda rådhuset i Stockholm och den stora Expressionistutställningen på Liljevalchs konsthall 1918.

1920 flyttade han till Fontenay-aux-Roses i regionen Île-de-France, sydväst om Paris centrum i norra Frankrike.
I Sverige arbetade han med dekoren till Simson och Delila på Kungliga Teatern. Simson och Delila är en fransk opera i tre akter och fyra tablåer med musik av Camille Saint-Saëns som iscensattes för andra gången på Stockholmsoperan med premiär den 28 januari 1921. Isaac Grünewald komponerade de orientaliska kostymerna och scenbilderna till uppsättningen 1921, den första modernistiska scenografin av svenskt märke, utskälld i pressen men en av Operans största publiksuccéer, spelad i omgångar med samma dekor och kostymer ända fram till 1956.
Efterspelet är tragikomiskt: Operan hade inte avtalat priset för Grünewalds arbete i förväg och arbetet blev mycket mer omfattande än han hade förväntat sig. Han hade räknat med att producera skisser för dekor och kostymer varefter operans ordinarie dekormålare och kostymateljé skulle tagit vid. Dessa vägrade dock att befatta sig med modernistiskt skräp och konstnären fick utföra all målning på operans jättescen och tillsammans med Sigrid skapa den fantastiska kostymeringen. Tre månaders dygnet runt-slit resulterade i en faktura på en miljon som operan vägrade betala. Till rättegången kallade Grünewald in stöd från Pablo Picasso, Fernand Léger och Henri Matisse som inte bara var världsberömda konstnärer utan också hade medverkat i en rad teatersuccéer. Brevledes intygade de unisont att Grünewalds arbete säkerligen kunde räkna in en stor andel av den kassasuccé som operan blivit. Till slut gjorde parterna upp i godo: Grünewald fick halva beloppet och löfte om ytterligare arbeten för operan.

Han gjorde också andra scenarbeten. Ett av dem var för Karl-Gerhards första helt egna revy ”Folkan – Vart ska vi annars gå?” 1921. På Folkan slapp han i alla fall utföra allt själv!

Efter 1921 bosatte sig Grünewald i Montparnasse i Paris i samma hus som Gösta Adrian-Nilsson (GAN) och Fernand Léger bodde. Det blev hans fasta hem till 1931.

I december 1936 köpte Isaac Grünewald villan Lugnet i Saltsjöbaden. Han flyttade in 1937 där med Märta Grundell, som snart blev hans andra hustru. Han döpte om villan till Saltsjöklack, i dag kallas den Grünewaldvillan.
1940 fick de sonen Björn.

1942 öppnade han Grünewalds målarskola i sin gamla ateljé vid Slussen i Stockholm. Bland eleverna fanns Bengt Lindström, Staffan Hallström, Christer Strömholm och Olle Bonnier. Sonen Iván var en av lärarna. Han drev skolan till sin alltför tidiga död.

I maj 1946 omkom makarna Isaac och Märta Grünewald i en flygolycka i närheten av Oslo.

Wikipedia har en omfattande artikel om Isaac Grünewald som också innehåller olika verksförteckningar och museer där han är representerad. Se Wikipedia 

Isaac Grünewalds vykort

Tecknade vykort

Svenska Vykortsföreningens signaturförteckning nr 5 Isaac Grünewald sammanställd av Patrik A. Edgren innehåller flertalet kända tecknade vykort av Isaac Grünewald. De är vanligtvis onumrerade så jag har använt signaturförteckningens nummer 1–23 i min uppställning av de kort jag har.
Nr 1-21 är utgivna av Axel Eliasson, nr 22 av jultidningen Mors julbrev och nr 23 är ett vernissagekort troligen utgivet av galleriet (har aldrig sett).

Utöver dessa finns ett kort utgivet av Röda korset till stöd för barn i södra Frankrike, en kampanj som syns i tidningarna 1943 till 1946. Serien har motiv av en rad kända konstnärer som Nils von Dardel, Arvid Fougstedt, Tor Hörlin, Yngve Berg, Bo Beskow.

Axel Eliassons Konstförlag, Stockholm

Övriga tecknade vykort

Mors Julbrev och Röda korset till förmån för barn i södra Frankrike. Röda Korsets kampanj verkar ha pågått 1943 till 1946.

Reproduktioner utgivna av museer

Göteborgs konstmuseum, Landskrona konstmuseum, Liljevalchs, Nationalmuseum.

Övriga kort

Vykort från Kungliga Operan och Folkteatern