Jonas Jonsson (1875 - 1915)

Exempel på signatur

Jonas Jonsson, född 20 september 1875 i Arbrå, Gävleborgs län, död 28 april 1915 i Stockholm, var en svensk tecknare, målare, exlibris- och vykortskonstnär. Som vykortskonstnär är han framförallt känd för sina bidrag till vykortsserien utgiven för Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos 28 november 1905.

Han var son till riksdagsledamoten och bankofullmäktige Olof Jonsson i Hov och Karin Persdotter. Fadern var en betydande politiker, aktiv i flera partier och partisammanslagningar innan han krönte karriären som partiledare 1917 för Allmänna Valmansförbundet.

Efter några terminers studier vid Norrmalms högre realläroverk hoppade han av studierna och sökte sig till Tekniska skolan där han genomgick de högre allmänna kurserna 1892–1894. Han fortsatte vid skolan under ytterligare tre år för att studera mönsterritning och genomgå teckningslärarkursen. Planen att fortsätta med måleri vid Konstakademien avbröts med ett jobberbjudande som mönsterritare vid Lejas, föregångaren till Nordiska Kompaniet. Han tog chansen men stannade bara sex månader innan han begärde avsked, nu för ett arbete vid Generalstabens litografiska anstalt där han fram till sin död komponerade konstnärliga diplom, adresser, bokomslag och exlibris.

Från 1904 var han även anlitad av Livrustkammaren för att avbilda och restaurera trofésamlingen. Några av hans teckningar publicerades i Teodor Johannes Petrelli och Axel Lagrelius bok Narvatroféer i statens trofésamling. Eftersom Axel Lagrelius var chef för Generalstabens Litografiska Anstalt från 1894 till 1933 och en primus motor för omvandlingen av Sveriges Litografiska Industrier under första halvan av 1900-talet kan man ana att medarbetaren för troféboken var vald med omsorg.

Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos som bildades 1904 och redan samma år gav ut sina inkomstbringande brevmärken för julposten beslöt att till nästa jul, 1905, också ge ut en vykortsserie.

Det är i denna serie som Jonssons kända bidrag till vykortskonsten återfinns.

”Tre av korten äro på baksidan försedda med bilder af medlemmar af vårt konungahus. Ett visar konungen i stor uniform, ett annat drottningen med diadem på hufvudet, det tredje kronprinsessan Victoria. De lyckade bilderna äro vackert omramade, konungen helt och hållet i guld med riksvapnet ingående i dekoreringen. Alla korten ha utförts på Generalstabens litografiska anstalt härstädes, och dess skicklige tecknare, hr J. Jonsson – en son till Olof Jonsson i Hof – har gjort den stilfulla omramningen på konungakorten, medan anstaltens inte mindre skicklige litograf, hr R. Widing, utfört porträtten efter de bästa fotografier som stått att erhålla”

Tidningen berömmer den litografiska framställningen: ”…man har först begagnat sig af det fotografiska förfaringssättet för att framställa bilderna – det lär för resten vara första gången, som man tagit den fotografiska metoden i anspråk, och det är kanske just denna kombination. Som åstadkommit de lyckade färgvalörerna.”

”Hr. J. Jonsson har vidare bidragit med fem originalkompositioner, landskap m.m., och hr. R. Widing med sex sjöstycken, och alla dessa kort af ett par af de bästa krafterna vid Generalstabens litografiska anstalter äro pittoreska och anslående.”

Jonsson har som person beskrivits som en förtegen enstöring med få vänner som förblev ogift och bodde kvar hos sin far till slutet. Idag hade han förmodligen försetts med en bokstavsdiagnos som kanske kunde gett honom en behandling och ett längre och lyckligare liv.

I början av tjugonde seklet passade det intrikata arbetet som mönstertecknare i bakgrunden honom förmodligen bra.

En av hans närmaste vänner var den geniförklarade tecknaren Oskar Andersson och liksom denne valde Jonsson att avsluta sitt liv själv om än 9 år senare än OA.

SvD skriver den 29 april 1915: ”Ett hemskt själfmordsdrama utspelade sig på onsdagseftermiddagen vid ett-tiden. En man kom åkande i bil på Oden-gatan, drog plötsligt upp en revolver och sköt sig ett skott genom hufvudet. Chauffören mötte i detsamma Johannes ambulansvagn, som förde den lefnadströtte till Sabbatsbergs sjukhus, där man endast kunde konstatera, att lifvet redan flytt.”

Arthur Sjögren som några år efter sekelskiftet slutade med skämtteckningar och vykort för att ägna sig åt Stockholms stadsmuseum, exlibris och typografi skrev en uppskattande minnesruna i sin tidning Exlibris där han framhöll konstnären som en framstående exlibrisartist.

Generalstabens litografiska anstalt för Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos