Johan Gunnarson, signaturen J. Gunnarson (1871 - 1909)

Johan Albert Gunnarson, artist, står han upptagen som i Sveriges dödbok. Han var vid sin död den 6
juli 1909 38 år, ogift och skriven i Stockholm på Fiskaregatan 9, Katarina församling.

Han föddes den 24 april 1871 i Göteborgs Kristine församling, fadern Sven Johan G. tituleras arbetare
i Sveriges befolkning 1890, Modern Anna Dorotea Olivia Hasselgren är vid Johans födsel 38 år men
ändå tolv år yngre än fadern. Johan har en sex år äldre bror, Carl Gustaf.
Enligt Sveriges befolkning 1890 tituleras den 19 årige Johan som lithografelev, inte ovanligt för
blivande konstnärselever.

Nästa gång jag hittar honom är i artikeln De yngsta i konsten, en elevutställning i Göteborg. Det är
Carl Wilhelmsons elever vid Valand som ställer ut. ”Det är icke ofta man finner betydande konstverk
på en elevutställning – men så är fallet här” skriver signaturen John Hertz. den 23 maj 1902. De flesta
rosorna hamnar dock på Ivar Arosenius vars numera berömda självporträtt och porträtt av kumpanen
Ole Kruse försätter recensenten i trans. Även den danske målaren Kruse får en släng av sleven för de
dekorativa bårder och andra utsmyckningar han försett utställningen med. Carl Kylbergs akvarell
Syndens källa avspisas med ”visar fantasi och dekorativt sinne, men icke stort därutöfver”.

Johan Albert får också en svalare behandling. ”En uppenbarligen mycket sträfsam och allvarlig, men
skäligen opersonlig målare är J. Gunnarson, som varken är så helt ung, eller så helt ny som de flesta
av kamraterna.

Kan inte vara säker utan bevarade bilder från utställningen, men nog misstänker jag att vykorten som
är från samma tid, ca 1902, alla kan ha varit med på utställningen. Tre av motiven, Slungboll,
Kappsegling och Släggkastning kan mycket väl vara de tre fälten i”Idrottspannån” nämnd i artikeln.
Utställningen markerar slutet på hans utbildningstid. Härnäst hittar jag en annons i Svenska Dagbladet
som den 5 december samma år förkunnar:
”En ny målareskola i Stockholm kommer att öppnas i midten af instundande januari månad af artisten John Gunnarsson från Göteborg. Vid skolan som är afsedd för både manliga och kvinnliga elever, skall hufvudsakligast förekomma målning efter lefvande modell. Närmare uppgifter lämnas framdeles intresserade genom annons.”

I Stockholms Adresskalender hittar jag honom 1904. Då är bostaden Gunnarson, J. A., Konstnär, Ö.
Valhallaväg. 27.

Han deltar i Lundautställningen 1907 i den allmänna klassen tillsammans med 33 andra konstnärer.
Flera är vykortsbekanta som Elsa Hammar, Alfred Proessdorf och Hildegard Thorell.

Han dyker upp i notiser om utställningar, bland annat i Hallins Konsthandel på Drottninggatan.
Troligen ägnar han sig mycket åt dekorationsmålning och tycks ha gjort intryck på nationalskalden
August Strindberg. I Strindbergs Brevsamlingar återfinns ett visitkort där skalden lämnat ut sitt
telefonnummer med påpekandet att det inte får lämnas vidare och begär Gunnarsons i retur.

Johan Albert, eller John som han verkar kalla sig nu gör scendekorationer till Strindbergs teater Intima
Teatern, bland annat till ”Till Damaskus”. Skisserna till scendekorationerna ställs ut i foajén
rapporterar SvD.

1909 tar det plötsligt slut. John har flyttat till ett nybyggt hus på Söder, Fiskaregatan 9. Det här är
knappast någon social nedgradering, huset verkar vara fyllt med hipsters: artist, civilingenjör och
sjökapten är några av titlarna och det skryts med utsikten över Strömmen.

I Stockholms-Tidningen den 9 juli är infört:
”Tillkännagives att min son Konstnären John Alb. Gunnarson afled stilla Tisdagen den 6 Juli kl. 7.15
e.m. i en ålder af 38 år, djupt sörjd af mig, broder, släktingar, vänner och kamrater. Gustaf Anna
Gunnarson

De tretton vykortsmotiv jag hittills sett av signaturen finns flera utgivna av både Paul Heckscher och
utan förlag angivet med betydande färgvariationer på de jag sett med olika förlagsangivelser.
Det som griper mig mest är ett av tre sångillustrationer, ”Sven i Rosengård”.
Sven i Rosengård. Illustration till medeltida ballad signerad J. Gunnarson. Oskrivet vykort utan förlag
med odelad adressida ca 1902.

Den idylliska titeln till trots, utvecklar sig balladen - känd över hela norden sedan medeltiden - mörkt.
Efter ett inledande sammanträffande mellan Sven och modern utspinner sig ett samtal där ett
fruktansvärt dåd kryper fram följt av omkvädet ”I vänten mig sent eller aldrig” som successivt
utvecklas i en thriller med nattsvart slut. På kortet skrivs en av de sista verserna när modern förstått
att Sven har mördat sin bror och är på väg att fly från landet och aldrig kan komma tillbaka.
En ung Sven-Bertil Taube sjunger en version av visan på Youtube i en inspelning från 1954.

Samtliga vykort är utgivna av Paul Heckscher eller har samma adressida utan förlag