Arthur Sjögren (1874 - 1951)

Exempel på signaturer

Arthur Sjögren var konstnär, skämttecknare, poet och kulturhistoriker född 1874 i Stockholm, död
samma plats 1951. 

Sjögren var son till vedhandlaren Anders Lorens Sjögren och dennes hustru Carin Jonsdotter. 

Som vykortssignatur är han sällsynt, jag har bara sett hans signatur på en handfull vykort med odelad adressida. Några finns med här. Men han gjorde också mycket annat av intresse för oss vykortssamlare.
Som ung började han på tekniska skolan vilket ledde till anställning som ritare på I G Clasons
arkitektkontor 1890–93. Under perioden var han också medhjälpare till Agi Lindegren vid utsmyckningen av Uppsala Domkyrka.

1893 kom hans enda riktiga konstnärsutbildning, en tid på Konstnärsförbundets skola. Han blev en idog student utan att genomföra några längre utbildningar.

Han studerade etsning för Axel Tallberg och studerade japanska färgträsnitt tillsammans med Ivan Aguéli.

Runt sekelskiftet är Sjögren också verksam som skämttecknare, bland annat i Söndags-Nisse och densocialdemokratiska Karbasen och kom därigenom att lära känna humoristen Axel Wallengren ("Falstaff fakir") till vars bok En hvar sin egen gentleman (1894) Sjögren gjorde omslaget.

Åren kring sekelskiftet 1900 började bröderna Carl och Hugo Lagerström ge ut tidskriften Nordisk boktryckarekonst, med Sjögren som en av de flitigaste medarbetarna, både som skribent och
tecknare.

Härmed kom Sjögren att mer och mer att arbeta med bokformgivning, och det är som bokkonstnär han är mest känd.

Han kom att förena nya konstnärliga strömningar med krav på enhetlighet i typografi och bild och blev en förnyare inom svensk bokkonst.

Vinjetterna i jugendstil till tidskriften Ord och bild 1895 anses vara bland de tidigaste
svenska exemplen på jugendstil. Han var också en period Strindbergs favoritillustratör med Sveriges natur (1901), ett antal omslagsillustrationer, Ordalek och småkonst... (1905), Historiska
miniatyrer (1905) och Antibarbarus (1906). 

Parallellt arbetade han också med en rad andra författare samt gjorde affischer och
förlagor till konsthantverk.

Han gjorde också stora insatser som exlibrist, både ritade själv men är också den som skrivit mest om exlibris-konst i Sverige.

Detta är mig veterligen en hittills outforskad källa till svenska vykortssignaturer. Nutta Haraldsen med den storartade boken Norske postkort har i intervjuer avslöjat att hon haft stor nytta av norsk Exlibrislitteratur för att identifiera norska signaturer. Hittills har jag bara hunnit plöja en bok av Sjögren och den slutade med exlibris år 1870 – inte så intressant ur vykortssynpunkt.

Återstår att djupdyka i bland annat Svensk exlibris-tidskrift som Sjögren skrev, finansierade och gav ut 1911–17 med 450 rikt illustrerade sidor och flera hundra originalbilagor.

Sjögrens egen stora exlibrissamling har hamnat på Nordiska museet.

På äldre dagar kom Sjögren att arbeta på Stockholms Stadsmuseum och anses vara den som organiserade den stora bildsamling som vi vykortssamlare kan avnjuta stora delar av på Stockholmskällan.
Under drygt 15 år var han föreståndare för Stockholms stads samling av Stockholmsbilder.

Under tiden i Stockholms stads tjänst skrev han också Stockholms gamla väderkvarnar (1939), medverkade i Stockholmsbilder från fem århundraden, 1523–1923 (1–2, 1922–23) och skrev Drottninggatan genom tiderna och några år senare även StenskärStrömsborg (1926).

1944 gör nationalmuseum en jätteutställning av Sjögrens livsverk med fokus på bokkonstnären – SvD påpekar glatt att det inte är alla som får sin första stora separatutställning vid 70 års ålder.

Vykort av Arthur Sjögren