Rudolf Widing (1852-1935)

Exempel på signaturer:

Rudolf Widing, född 30 september 1852 i Sundåsa Gilleberga socken, Värmland, död 1935 i Yarmouth, Cumberland County, Maine, USA, var en svensk-amerikansk målare och grafiker.

Biografi
Han var son till skomakaren Erik Gustaf Widing och Anna Lisa Boström tillsammans med fem syskon till.
Han gifter sig första gången med Fredrika Eleonora Michaëli, nån gång mellan 1879 och 1883 då paret flyttar vidare till Hedvig Eleonora och får två söner, Ragnar 1885 och Ivar 1888. Men 1889 dör Fredrika Eleonora med Ivar bara 10 månader.

År 1895 har Elvira Kristina Lovisa Löfgren anställts som piga, två år senare föds dottern Edit i vad som verkar vara ett så kallat Stockholmsäktenskap. De gifter sig först 1908, kanske som förberedelse för emigrationen.

De båda sönerna i första äktenskapet, Ragnar och Ivar, utvandrar båda till USA 1905.
Han valde 1910 att liksom tidigare sönerna och hans vän Ferdinand Stoopendaal att utvandra till Amerika för att söka sig bättre utkomst.

Den 19 maj 1910 anländer han till Boston, Massachusetts på RMS Saxonia som seglar för Cunard Line från Liverpool.

Allhems svenska konstnärslexikon uppger felaktigt att han utvandrar till USA ca 1900 och dör där nedskjuten enligt ett obekräftat rykte ca 1910.
Ryktet om nedskjutningen verkar dessvärre korrekt. Oregon posten den 23 augusti 1922 skriver (i sammanfattning):

”Ett vansinnigt dåd föröfvades i måndags kväll å en af de stora passagerareautomobilerna, som, trafikera routen Portland–Astoria å Columbia Highway.

En 29-årig sågverksarbetare, George Reberio, anställd vid ett sågverk i Westport, framdrog under det omnibusen befann sig mellan Göble och Rainier, helt plötsligt en revolver och sköt den i framsätet sittande Alvin R. Price, samt afsköt därefter ett skott mot en annan passagerare vid namn R. Widing, hemmahörande i 777 Burrard st., Vancouver, B. C., hvilken sårades lifsfarligt.

Reberio, som antagligen är vansinnig, fördes till häktet i Rainier. De skjutna forslades omedelbart till St. Helens, där de erhöllo första vården och där Price kort efteråt afled. Efteråt fördes Widing till ett sjukhus i Portland.”

Goble och Rainier är två småstäder utmed Columbia River i Oregon.

Rudolf Widing (1852–1935) överlevde skottet med 13 år och vilar i en familjegrav med Elvira och Edit på Cousins Island Cemetery, Yarmouth, Cumberland County, Maine, USA.

Namnen på andra sidan av gravstenen som vars bild fick ersätta fotot som saknas. 

Konstnärlig verksamhet

Widing studerade vid Konstakademin 1867–1872 där han fick fina lovord för sitt genremåleri. För att försörja sig under studietiden fick han med hjälp av skolkamraten Hugo Birger 1867 anställning som litograf vid S. A. Peterson tryckeri i Gamla stan där han arbetade fram till 1870. 1969 hittar vi honom skriven hos Sven Peterson i Rosenbad.

Från 1870 var han anställd vid Centraltryckeriet och A. Börtzells tryckeri i Stockholm. 1875 försörjde han sig med att utföra beställd affärsreklam och beklagar sig i ett brev att han är tvungen att sitta inne med sitt tråkiga brödanskaffningsbestyr ”i stället för att teckna och måla Stockholms skönhet när dagarna är som vackrast, och tiden går och jag står på samma punkt som förr”.

Widing bildade tillsammans med Carl Larsson, Hugo Birger, Carl Skånberg och Ferdinand Stoopendaal ett konstnärskotteri som träffades på tidens artistkrogar. Han beklagar sig om sin oförmåga att få någon större inkomst för Johan Ericson 1876 och berättar för honom att han funderar på att söka sig utkomst till sjöss.

Han var en av de svenska konstnärer som skrev under den av de svenska Pariskonstnärernas formulerade oppositionsskrivelse mot Konstakademin. Han medverkade i Opponenternas utställningar på Blanchs konstsalong i Stockholm. Från 1886 till 1896 var han medlem i Konstnärsförbundet men han uteslöts på grund av uteblivande från utställningar.

Hans konst består huvudsakligen av porträtt, bland annat av författaren Bernhard von Beskow, friherre Lois De Geer af Finspong, Samuel Owen, Adolf Eugène von Rosen samt litograferingen av Carl Larssons Vikingatåg.
Widing är representerad vid Kungliga biblioteket med ett porträtt av Knuth Philip Bonde och en teckning av Anders Adolph Retzius och Nationalmuseum i Stockholm.

Vykort

Widings kända vykortsproduktion inskränker sig till en serie, men en märklig sådan:

Nio kort av nitton i Svenska Nationalföreningen mot Tuberkulos vykortsserie utgiven 28 oktober 1905.

(Ytterligare ett kort i serien gavs ut 9 juli 1905 utan känd medverkan av Widing.).

I samband med Oscar II och Sofias guldbröllop den 6 juni 1907 gavs korten med Oscar och Sofia samt ett urval av Eugéns, Anders Zorns och Carl Larssons bidrag till serien ut i en ny upplaga. I nyutgåvan 1907 var hans direkta bidrag alltså enbart porträtten av Oscar och Sofia.

Nationalföreningen började redan samma år som den bildades, 1904, att ge ut de välkända välgörenhetsmärkena för att stödja sin finansiering. År 1905 fortsatte de med välgörenhetsmärkena men kom också att komplettera med brefkort. Många är mycket sällsynta och har orsakat huvudbry bland vykortssamlare och bältespännare.

Studier i Svenska Dagbladets historiska sidarkiv visar att tidningen utförligt har beskrivit de olika utgåvorna. Den 26 november 1905 skrevs om huvudupplagan med alla utom ett av motiven, Reutlingers foto av hertigparet av Skåne, som hade släppts redan vid deras ankomst till Stockholm den 9 juli 1905.

Huvudupplagan släpps lördagen den 28 november 1905. Totalt 2000 satser trycks upp och säljs för 3 kr som julhälsningar. Korten distribueras via Aktiebolaget Sandbergs bokhandel på Sturegatan 8, endast som hela satser om 21 kort. Varje sats består av 19 unika motiv samt två dubbletter.

”Orsaken” skrivs det, ”beror på tryckförhållandena, i det att åtskilliga av korten samtidigt tryckas medels samma plåt, och man icke vill riskera att i större antal få behålla ett eller annat av korten, som kanske faller allmänheten mindre i smaken än de öfriga.”

Förvånande nog får denna utgåva med 19 olika kort en odelad adressida, mycket ovanligt ett halvår efter delad adressida tilläts. Inget skäl nämns i artiklarna, kanske ville man uppmuntra att använda trycksaksporto, något man kunde göra om endast avsändarnamnet skrevs, i förhoppning att det skulle locka att skicka fler kort, helst försedda med välgörenhetsmärken. Eller så tyckte framsidans upphovsman Ferdinand Boberg att det blev vackrare så!

Tidningen beskriver vidare: ”Tre av korten äro på baksidan försedda med bilder af medlemmar af vårt konungahus. Ett visar konungen i stor uniform, ett annat drottningen med diadem på hufvudet, det tredje kronprinsessan Victoria.

De lyckade bilderna äro vackert omramade, konungen helt och hållet i guld med riksvapnet ingående i dekoreringen. Alla korten ha utförts på Generalstabens litografiska anstalt härstädes, och dess skicklige tecknare, hr J. Jonsson – en son till Olof Jonsson i Hof – har gjort den stilfulla omramningen på konungakorten, medan anstaltens inte mindre skicklige litograf, hr R. Widing, utfört porträtten efter de bästa fotografier som stått att erhålla.”

Tidningen berömmer den litografiska framställningen: ”…man har först begagnat sig af det fotografiska förfaringssättet för att framställa bilderna – det lär för resten vara första gången, som man tagit den fotografiska metoden i anspråk, och det är kanske just denna kombination. Som åstadkommit de lyckade färgvalörerna.”

”Hr. J. Jonsson har vidare bidragit med fem originalkompositioner, landskap m.m., och hr. R. Widing med sex sjöstycken, och alla dessa kort af ett par af de bästa krafterna vid Generalstabens litografiska anstalter äro pittoreska och anslående.”

Med denna uppräkning kan vi klargöra upphovsmännen till fursteporträtten och korten signerade J. J-n. samt R. W-g.
De båda för mig tidigare okända konstnärerna, Jonas Jonsson och Rudolf Widing tillhörde till skillnad mot prins Eugen, Carl Larsson och Anders Zorn inte samhällets toppskikt utan konstnärsskråets proletariat. Mest kom de nog med för att de arbetade på Börtzells/Generalstabens Litografiska Anstalt som gav ut korten – även om Widing och Larsson umgicks på 1870-talet och samarbetade med litografier efter Larssons original på 1900-talet.