Sigrid Maria Hjertén-Grünewald, född 27 oktober 1885 i Sundsvall, död 24 mars 1948 i Saltsjöbaden (62 år), svensk målare, gift med Isaac Grünewald åren 1911–1937 och mor till Iván Grünewald.
Hon var dotter till vice häradshövdingen Svante Hjertén och Maria Rahm. Fadern var oäkta barn och kom från väldigt fattiga familjeförhållanden. Hon hade en bror, Gustaf, född 1886. Modern avled i sviterna av tuberkulos redan 1888. Den 1 juli 1897 gifte fadern om sig med arkitekten Ragnar Östbergs syster Tora Östberg, som sedan ett år tillbaka arbetade i det Hjerténska hemmet som hushållerska.
Sigrid Hjertén jordfästes i Skogsö kapell den 2 april 1948 och gravsattes på Skogsö kyrkogård i Saltsjöbaden.

Utbildning och karriär

Familjen bodde vid Hjerténs födelse i ett trähus vid Stora torget i Sundsvall, med adress Storgatan 24, som kom att ödeläggas under den stora stadsbranden 1888. År 1890 var de bosatta i Tuna församling men familjen fortsatte att flytta runt till Matfors bruk, i tre år i byn Silje och i ett år i byn Näs. Åter Sundsvall 1896 men 1897 gick flyttlasset till Stockholm.

I Stockholm gick Hjertén på Statens normalskola för flickor, som hon gick ut år 1902. Därefter följde sju månader på ett handelsinstitut i Sundsvall, där hon bodde hos sin mormor.

Efter återkomsten till Stockholm genomgick hon, efter uppmuntran av styvmoderns bror Ragnar Östberg, Högre Konstindustriella Skolans (Konstfack) förberedande utbildning, vilket ledde till att hon i september 1905 antogs till skolans textillinje. Hon utexaminerades som teckningslärare på våren 1908.
På sommaren samma år genomgick hon en kurs i växtfärgning under ledning av Beda Larsson i Mora. Under studietiden började hon, på rekommendation av Carl Eldh, arbeta vid AB Svensk konstslöjd.

Första gången Hjertén ställde ut sina verk – tre väggbonader och flera dukar och kuddar – var på Konstindustriutställningen 1909 i Stockholm. Det var också där hon träffade sin blivande make Isaac Grünewald.

År 1910 kom hon till Paris och ägnade sig efter studier för Henri Matisse 1910–1911 helt åt måleriet. Hennes debututställning med måleri ägde rum 1912 med gruppen ”De 8” som hade bildats runt hennes make Isaac tillsammans med bland andra Nils Dardel, Einar Jolin och Leander Engström.
Hon målade heminteriörer, stadsbilder, stilleben och porträtt i en dekorativ stil, som utvecklades till en alltmer uttalad expressionism.

1913 nådde familjens finanser en bottennivå: nedskrivna av kritiker, utan större försäljningar, Isaac lade mycket tid på tävlingen om utsmyckningen av Stockholms rådhus vigselrum men resultatet dröjde. Lockade av kamraten Leander Engström som lovordade sceneriet men framför allt de låga rumspriserna i Gränna begav de sig dit tillsammans med sonen Iván och Isaacs syster Dora när de inte längre hade råd med hyran till deras Stockholms-ateljé.

Sommaren 1913 ägnades åt intensivt målande, männen lät sig fascineras av Röttle kvarnar och vattenfall samt vyerna från Grännaberget, Sigrid målade Dora och Iván i intensiva interiörbilder och några utomhusmiljöer.

Mycket av Gränna-materialet fick följa med till Baltiska utställningen i Malmö 1914. På ett vykort från ”Futuristavdelningen” i konsthallen syns flera av Sigrids målningar till höger om dörren till nästa avdelning där några av Isaacs skisser till utsmyckningen av Stockholms rådhus kan anas. På ömse sidor om dörren ses Leander Engströms första expressionistiska tavla, Röttle kvarnar samt en vy över Gränna från berget.

Till slut kom juryns beslut om Rådhustävlingen: Isaac Grünewald fick första pris, 1000 kronor, som räckte till ny ateljé vid slussen för paret. Däremot kom verket inte till utförande – det fick istället dekorationsmålaren Filip Månsson göra baserat på en skiss av arkitekten Carl Westman.

1915, mitt under brinnande världskrig, styrdes kosan till Berlin. Det var Herwarth Walden, och hans svenska fru Nell som lockade till galleriet Der Sturm, det tyska avantgardets främsta spelplats. Här ställde Isaac och Sigrid ut tillsammans med bland andra GAN Gösta-Adrian Nilsson.

År 1918 ägde den stora Expressionistutställningen rum på Liljevalchs Konsthall i Stockholm och Sigrid Hjertén ställde ut tillsammans med Isaac Grünewald och Leander Engström.

Kritiken var skoningslös, särskilt mot Grünewald som var huvudutställare med två tredjedelar av utrymmet, men även Hjertén fick sina slängar av sleven. I konstlitteraturen har skämttidningen Strix chefredaktör Albert Engströms kåseri om utställningen ofta citerats, där han kallar Hjerténs konstverk för "rena idiotin" och "idiotisk kråkspark" och skriver att hon "ser ut att äga en pervers längtan efter vanskapligheter". Engströms huvudkritik riktas emellertid mot Grünewald, som raljant betecknas som "en klok och smart affärsman".

Hjertén var en raffinerad kolorist, som medvetet ställde kalla och varma färger mot varandra. Hennes sista, intensiva målningar vittnar om den psykiska sjukdom som från 1936 fick henne att sluta måla. Sigrid Hjertén avled 1942 i samband med en lobotomi på Beckomberga sjukhus.

Sigrid Hjerténs måleri
Sigrid Hjertén var en oerhört flitig utställare som hann med 106 utställningar under sitt liv, i huvudsak samlingsutställningar och parutställningar med maken Isaac Grünewald, som i många sammanhang uttryckte sin beundran för hennes konst. Som hennes stora genombrott och framför allt ett erkännande som självständig konstnär brukar man emellertid räkna hennes separatutställning på Konstakademin i Stockholm 1936. Egentligen kom dock genombrottet året innan, när Göteborgs konsthall visade hennes konst som huvudnumret, med maken och sonen som medutställare. Idag räknas Sigrid Hjertén som en av förgrundsgestalterna i den svenska modernismen. 

Hjertén hade studerat för Henri Matisse i Paris under 1910-talet och tagit intryck av såväl hans som Paul Cézannes förhållande till färgen. I hennes måleri finns dessa influenser i de kontrasterande färgplanen och de förenklade linjerna som skapade maximal uttryckskraft i kompositionerna. Ett koloristiskt skapande var centralt för hennes konstnärskap vilket också avsatte sig i hennes språk som till exempel "kallt gult". Hennes önskan var att finna en form och en färg som tjänade hennes uttryck var mer besläktad med de tyska expressionisterna, som Franz Marc och George Grosz än med de franska expressionisternas mer sirliga linjespel hos Matisse eller Marc Chagall.

Hjertén finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Nationalmuseum i Stockholm, Malmö konstmuseum, Röhsska museet, Konstmuseet i Skövde och Moderna museet.

Sigrid Hjerténs vykort
Hennes målningar i vykortsformat består huvudsakligen av senare utgivna konstreproduktioner, företrädesvis från muséer.
Ett enda kort har jag hittat från hennes livstid som konsthistoriskt dock är rätt spännande. Det är utgivet av det avantgardistiska galleriet Der Sturm i Berlin, ett centrum för en stor del av den moderna konsten från såväl Tyskland som en stor del av Europa. Den dynamiske galleri- och tidningsägaren Herwarth Walden lyckades samla konstnärer som Emil Nolde, Franz Marc, George Grosz.

Der Sturm, Berlin 1915

Några samtida och förebilder

Senare reproduktioner på vykort